Sista bitarna kring Australien

Jag undrar om det är jag som inte vill släppa rikigt eller om det normalt är så här mycket efter.

Nästan varje dag tänker jag på de fina vännerna som finns i Australien, på min handledare på projektet och på hur det kommer att gå.

Jag trivdes verkligen i rollen som "forskare" det är en sak som är säker. Visst, jag har nu gått in i mitt nya kapitel, men rosaskimmrande ligger Australientiden och mina babysar och gror i huvudet. Tänk sån tur jag hade som fick vara med om det! En början på mitt liv som forskare. För så känns det.

Jobbar nu Med barn och hörapparater, finns inget bättre än att få en teckning av en 6 åring och highfive:a med tonårngar som spontant blir glada när de slipper återkoppling. Detta fyller just nu mitt liv, men det är ändå inte samma som att grotta ner sig i ett ämne till man har tusen frågetecken till.

Dock finns deet mycekt att göra för barnen och för hur man provar ut dem, det är ett viktigt jobb, och ibland svindlar det för ögonen när man tänker på vilket ansvar man har i sina händer.


Men, det här skulle handla om sista sakerna med att ha varit utbytesstudent, efterarbetet.

Jag presenterar mina studier på ett Audiologisk forum i december (3:e) och barnkursen på master seminarium (den 5:e dec.) Jag gick in på moin blogg, för att tänka ut vad vill jag berätta. Jag vill ju berätta så att ni hänger med på hur häftigt det var! WOW!

Funderar du på att åka?
Kom gärna på Aud. forum i Lund om ni vill höra, men annars läs bloggen om ni inte har gjort det.